Därför ska du inte säga ***r

JÄVLA BÖGJÄVEL!

Är det en accepterad fras för någon att skrika efter två killar som håller hand på stan? Är det okej att någon – troligtvis heterosexuell – tar sig friheten att aktivt kränka någon på grund av hur personen är, hur den ser ut eller vem den vill ligga med? Självklart inte. Ändå tar många av dessa självutnämnda toleransens korsriddare ofta på sig rollen som de som ska ”skydda” minoriteter. Ungefär lika logiskt som att HBT-personer röstar på Sverigedemokraterna därför att de vill minska islams inflytande i Sverige. Det kan ju verka logiskt. Ända tills man faktiskt läser deras partiprogram och lyssnar på deras uttalanden och inser att jaha. De har ett större motstånd mot homosexuellas rättigheter än vad gemene muslim har.

Men hursomhelst. De som använder detta ordet gör det sällan i verkligheten. Det är i varje fall min uppfattning. I verkligheten kan någon bli sårad, något som inte sker på internet eller andra anonyma kommunikationssätt – eller snarare, i verkligheten ser man när personen blir sårad. Ordet har ett direkt ursprung i rasismens Europa, i slavhandeln och i apartheidsamhällen. Ordet i sig har aldrig använts som ett annat ord för ”svart” i svenskan. Källhänvisningarnas Mekka – Wikipedia – definierar ordet som ”en föråldrad benämning för personer från vissa svarta folkgrupper […]”. Även Svenska Akademien, som ju officiellt är de som avgör ”hur” språket är och vad ord betyder, säger att det kan vara en kränkande bedömning.

Sedan kommer vi till argumentet att ”varför får inte jag säga det, när de (mörkhyade) får det?” Jo, det är enkelt. Om du träffar en mörkhyad person som ber dig att säga det istället, att personen aktivt har sagt att du får eller borde använda det ordet? Ja, bring it. Däremot kan du inte ta dig rätten att kalla någon någonting som personen kan ta väldigt illa vid sig av. Det handlar om grundläggande hövlighet. Kallar du din mormor för kärringjävel? Nähä? Varför inte? Jo, därför att hon kanske tagit illa vid sig då. Varför hade hon gjort det? Jo, därför att ordet har en negativ klang och att personen som blir kallad det därför kan ta illa vid sig. Har mormor bett dig om att få bli kallad det, ja, då är det ju inget problem. Men du går inte fram till en främmande pensionär och kallar hen för gubbfitta eller kärringjävel.

Sedan har vi detta med PK-ism. Jag har alltid haft svårt att förhålla mig till begreppet generellt. Vad är politiskt korrekthet och framförallt – varför vill inte alla vara korrekta? Det finns enorma problem med begreppet och ofta även de som står bakom det. Vänsterns anti-rasister som vill minska invandring, socialdemokratiska fackpampar som motarbetar mänskliga rättigheter för att värna om sina egna medlemmars löner och moderater som i sin jakt efter lågt hängande frukt (läs: medelklassen) döljer partiets historia och undviker sanningar. Politiskt korrekhets största svaghet skulle jag utan tvekan skulle säga är beröringsskräcken. Att rasistkortet dras upp vid minsta insinuation på att man överhuvudtaget nämner folkgrupp, religion, etnicitet osv. Men PK-ismen behövs. Det är den politiska korrektheten som gett oss vad vi har idag. Föräldraförsäkringar, gaybröllop, you name it.

Rent psykologiskt är det  ingen större överraskning att många fastnar vid just detta ord. Det man inte får säga säger man ju. Är det en knapp man inte får trycka på är det klart man trycker. Därför är det förståeligt att många unga tycker att ”PK-ismen” gått överstyr. Och det har den i flera anseenden, men det är oerhört viktigt att vi ändå kan stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter. Rent lingvistiskt och filosofiskt tycker jag det är självklart att alla får säga vad man tänker. Bögjävel, fitta, whatever, gammal knölsvan. Ta fram en svärburk hemma som du sitter och svär frenetiskt i på kvällarna. Rent filosofiskt, tänker jag, har ju ordet inte någon annan betydelse än vad svart eller mörkhyad har. Rent lingvistiskt? Däremot är språk en mänsklig företeelse och människor kan inte låta ord vara som de är utan förändrar dem och lägger värderingar i dem. Det är inte ett neutralt laddat ord. Bög är det knappast heller men bögjävel är det definitivt inte.

Allt handlar som sagt om grundläggande hyfs. Kalla inte en person något hen kan ta väldigt illa vid sig av. Oavsett om det är könsord, hudfärgsrelaterad, kultur- eller religionsbaserat eller bara en allmän iakttagelse över hur personen ser ut och därför ”är”. Om en svart person vill bli kallad det, om en homosexuell man vill bli kallad bögjävel, om din mormor vill bli kallad kärring. Ja, kalla då de personerna det de själva vill bli kallade. Men bara för att en person tycker något är okej betyder inte det att alla andra också tycker det. Det är enorm skillnad på att skämtsamt kalla sin mormor för kärring och att fräsa fram det till en okänd kvinna på pendeltåget. Tänk på vad du säger, för ju mer du snackar, desto mer kan du såra någon.

YE Mideast Syria

Därför kan Sverige hjälpa fler syrier – Syrien i siffror

Många mer eller mindre inskränkta människor i Sverige klagar på att Sverige beräknas ta emot 16 000 syriska flyktingar i år. Jag tror inte att alla dessa människor skulle vara rasister. Jag tror bara inte de förstår hur situationen verkligen är, så här är en kort sammanfattning i siffror över inbördeskriget och situationen i Syrien.

”Största humanitära insatsen i världens historia”

– Valerie Amos, FN

Totalt antal dödade: 100 000+
Totalt antal flyktingar: 6 800 000
Flyktingar under 18 år: 3 128 000
Flyktingar under 11 år: 740 000
Gravida kvinnor på flykt: 340 000
Flyktingar i andra länder: 2 111 361, varav:

Flyktingar inom landet: 5 000 000
Flyktingar som Sverige tagit emot 2011 och 2012: 14 700 (0.0022% av totala antalet flyktingar)

86% av de som flytt Syrien har flytt det senaste året (september 2012-september 2013.

FN beräknar att antalet flyktingar (utanför Syrien) kommer att överstiga 3 500 000 människor vid årsskiftet 2013/2014 och FNs flyktingorgan UNHCR beräknar att de kommer att behöva 2,981,640,112 dollar, men har bara fått dryga 40% av beloppet. $1,798,219,062 saknas.

zaatari

Flyktinglägret Zaatari är numera Jordaniens fjärde största stad med 140 000 ”invånare”.

  • Under 2013 har FN levererat rent vatten till 9.3 miljoner människor, vilket är nästan halva Syriens befolkning.
  • Inflationen i Syrien beräknas förra året ha legat kring 37%, jämfört med 4% 2011.
  • 1/3 av sjukhusen i Syrien har förstörts och två av tre sjukvårdsanställda har flytt.
  • 10% av barnen i Syrien var undernärda redan innan konflikten utbröt.
  • Den syriska stadsskulden har under förra året ökat från 35,2% av BNP till 52.5%.
  • Vid slutet av 2013 beräknas FN kunna nå 7 000 000 syrier som är beroende av matleveranser
  • Enligt en rapport består uppemot 50% av den väpnade oppositionen av jihadister eller islamister.
  • Upp emot 40 000 människor väntar just nu vid gränsövergången mellan Syrien och Jordanien efter att Jordanien tillfälligt stängt gränsen. (Jordaniens befolkning har ökat med 8% på två år och kan inte hantera antalet flyktingar).
  • Libanons befolkning väntas öka med 25% fram till årsskiftet på grund av de syriska flyktingarna.
  • Enligt Center for Documentation of Violations in Syria (VDC) dödades 705 människor i gasattackerna i Damaskus den 21 augusti, varav 654 civila.
  • Cypern, med en befolkning på 850 000, planerar för att ta emot 200 000 syriska flyktingar.

YE Mideast Syria

Libanon är ett land med långt färre invånare än Sverige och vars BNP per capita utgör en knapp tredjedel av vad vi har i Sverige. Cypern öppnar för att ta emot 200 000 flyktingar fastän landet har en befolkning på knappt 850 000. Jordanien har redan idag hand om hundratusentals irakiska flyktingar utöver de syriska. Irak är fortfarande splittrat efter de sekteristiska stridigheterna som drabbat landet. Både Turkiet, Irak och Syrien har en stor minoritet kurder som kämpar för självständighet.

Svält, sjukdomar, våldtäkter, vattenbrist, psykisk och fysisk ohälsa, undernäring och död präglar flyktinglägren. Att ”hjälpa dem på plats” räcker inte. Antalet flyktingar är för högt för det.

Skulle Sverige ta emot lika många flyktingar som Libanon och Cypern (25% av befolkningen) skulle det motsvara drygt 2 375 000 flyktingar. Skulle EU gemensamt öppna gränserna och ta emot de människor som flyr för sina liv hade den humanitära katastrofen inte existerat. Möjligheten att från svenskt och europeiskt håll hjälpa syriska flyktingar finns, men viljan finns inte.

När fattiga och krigshärjade länder som Irak tar emot tiotals gånger mer flyktingar än vad Sverige gör håller inte argument som att det skulle vara ”för dyrt” längre. Det är dags att rannsaka oss själva. Om Sverige någonsin ska kunna stå upp för mänskliga rättigheter och ta ansvar så är det nu. Sällan i världshistorien har så många behövt så mycket hjälp som nu.

Förra månaden hedrade vi Raoul Wallenbergs handlingar under andra världskriget. Han räddade helt ensam fler människor än vad Sverige har tagit emot flyktingar under hela det syriska inbördeskriget. Det är dags att hedra Raoul Wallenberg. Inte bara genom hans minnesdag utan genom att fortsätta kampen han började. Det hade han säkerligen uppskattat mer.

Andra saker KDU tycker

Idag var det ett stort ståhej i sociala medier om att Kristdemokraternas ungdomsförbund vill att kungen ska utse en tredjedel av Sveriges (annars folkvalda) regering och att kungen ska ha veto-rätt mot nya lagar. Detta är dock inget nytt utan står rent av I KDUs handlingsprogram från 2012.

Jag har gjort en kort liten sammanfattning över andra åsikter KDU uttrycker i sitt handlingsprogram från 2012:

KDU vill att skolan ska ersätta nuvarande sexualundervisning med en mer moralisk syn på sex: Skolan bör tydligt betona att förhållanden är klart bättre än att ha sex med flera personer, vilket KDU ser som ”egoism”. 

  • Frihet som mål får aldrig stå över ”andra egenvärden som ryms i den kristna etiken och människosynen”. 
  • KDU anser att kvinnor som gör aborter ska registrerats i ett ”nationellt register” 
  • Demokratin som vi känner den borde byggas på kristen etik och kristen värdegrund.
  • KDU vill ”öka andelen helgdagar kopplade till nationen” och vill därför göra statschefens födelsedag och namnsdag till nationell helgdag.
  • KDU anser att gifta par diskrimineras aktivt av staten och vill därför öppna upp för sambeskattning
  • KDU anser att homosexuella partners inte kan vara bra föräldrar då det bästa för ett barn är att ”växa upp med en nära relation till både en kvinna och en man”.
  • KDU vill ändra regeringsformen ”så att retroaktiva skatter och avgifter” får göras i ”händelse av krig eller krigsfara”
  • KDU vill att skolan aktivt ska lära ut kristna normer som byggs på ”de värden och den människosyn som inspirerats av kristendomen” 
  • KDU anser att elever som skolkar ska kunna tvingas till att ”städa upp fimpar”, ”städa trapphus” eller ”reparera en skada” KDU anser att en större del av sexualundervisningen bör uppmärksamma det ”etiska dilemma” en abort skulle utgöra.
  • KDU anser att dagen-efterpiller bör receptbelagda.
  • KDU tycker att fosterdiagnostik ”kan användas till farliga syften” då kvinnor kan välja att abortera barn med tex funktionsnedsättning och vill därför förbjuda könsbestämning innan den 18:e veckans graviditet. 
  • KDU anser att ”kristendomen har en naturlig särställning bland andra livsåskådningar”, vilket även ska ”reflekteras i de offentliga institutionerna” 

Allt härifrån är taget och omformulerat från KDUs handlingsprogram. Jag har även skrivit en ännu längre – och mer störande – sammanfattning av KDUs åsikter i jämställdhetsfrågor. Den kan ni hitta här.  

Avskaffa reseavdraget

En stark stat ökar den ekonomiska jämlikheten, förbättrar förutsättningarna för de som behöver det och är för många en nödvändighet i vardagen. Men det finns exempel på när statliga bidrag slår fel. Det senaste i raden av dessa är reseavdraget.

Kort sammanfattat går reseavdraget ut på att staten subventionerar en del av den kostnaden det tar för en person att ta sig till och från sitt jobb. Det utnyttjas framförallt i grannlän till storstäder och kostar årligen upp emot 14 miljarder kronor.

14 miljarder kronor. Sug på det. Det är mer än en tredjedel av försvarsmaktens budget. Mer än vad försäkringskassans 12 500 anställda kostar. Det är mer än vad staten lägger på kultur, medier, trossamfund och fritid – tillsammans.

Låter det rimligt?

Naturskyddsföreningen kritiserar reseavdraget, då det i princip enbart kan användas gällande biltrafik, och därav gynnar bilismen. Till detta hör att staten ritar en skattesänkning mot en grupp som den istället borde bekämpa – den långväga bilismen. Staten borde uppmuntra till miljövänliga alternativ, inte själv betala, och direkt uppmuntra, det mest miljöfarliga transportsättet.

Dessutom är det en del av decentraliseringspolitiken. Staten ska ersätta personer som bor utanför storstäderna för att pendla fram och tillbaka till städerna där jobben finns, i bilar, när dess uppgift tvärtom borde vara att minska avståndet till arbetsplatserna och uppmana till mer miljövänliga alternativ, så som kollektivtrafik.

Ytterligare en anledning till varför reseavdraget bör avskaffas är att över 50 procent av alla reseavdrag som görs är felaktiga. Fusket är enormt. Av alla dessa fall som tagits upp, visade det sig att över 95% av dessa avgjordes till den sökandes fördel, det vill säga: i nästintill varenda fall så föll det sig som så att det var den som ”gjort fel avdrag” som gynnades av det. Detta bekräftas av två separata undersökningar, gjorda av Skatteverket.

När Skatteverket kontrollerade 2 286 reseavdrag i 2004 års taxering i Östergötlands, Jönköpings och Gotlands län innehöll 55 % fusk.

Dessutom går mindre än en tredjedel av ersättningen som varje år betalas ut till kvinnor. Det är således ett avdrag för män med höga inkomster, och detta är en grupp som inte kräver någon större prioritering i dagens samhällsklimat. Det bryter dessutom mot riksdagens transportpolitiska delmål om jämställdhet inom transportsystemet.

Systemet gynnar dessutom höginkomsttagare ju mer de tjänar. En kan tydligt se att ju mer den sökande tjänar, desto mer kräver hen i ersättning av staten. Det är i grund och botten fel att staten ska ersätta människor för deras eget bilåkande, såvida det inte gynnar miljön eller jämlikhet i samhället. Detta i synnerhet eftersom det är manliga höginkomsttagare som gynnas. Reseavdraget måste bort.

Reformera EU:s budget!

Europeiska Unionen är en av de främsta anledningarna till fred i vår tid. Det har ökat välståndet i Europa, förenklat resor och semestrar och förenklat den fria rörligheten. EU gynnar den fria marknaden och tullar och andra handelshinder rivs ner.

Men organisationen är fortfarande snefördelad och felbyggd. EMU, eurosamarbetet, rasar i detta nu och vissa länder förlorar mångmiljardbelopp.

EU har totalt en budget som baseras på länders ekonomi, och inte dess befolkning. Det får till effekt att länder som Sverige med en väldigt stark, fri ekonomi men liten befolkning betalar mycket per capita till EU. En genomsnittlig svensk betalar 1000 kronor per år, bara till EU.

EU:s mål är att stärka hela EU, varför en fördelningspolitik inte bara är ”moraliskt” rätt utan dessutom funktionellt. Men det stora problemet med EU är inte budgetens storlek. Problemet är var pengarna läggs.

Av EU:s totala budget lades i år 43,6 miljarder euro på ett jordbruksstöd, som ska gynna europeiskt jordbruk. Som jämförelse läggs 1,4 miljarder på de – uppenbarligen inte så viktiga områdena – ”Frihet, säkerhet och rättvisa” och ”Miljö och klimatförändring” som får 0.4 miljarder.

Tanken är givetvis god, men konsekvenserna är värre. Eftersom vi skattebetalare subventionerar europeiskt jordbruk, innebär det att priserna på europeiska jordbruksprodukter sjunker. Det i sin tur innebär att fattiga jordbrukare i Afrika inte kan konkurrera. De afrikanska bönderna kan helt enkelt inte sälja sina produkter, därför att EU sänker priserna på sina egna produkter.

Givetvis är det bra ur ett europeiskt perspektiv. Men det skapar enorm fattigdom i Afrika, och det gör att hela den europeiska unionen tappar sitt syfte: att stärka samarbete och konkurrenskraft.

EU:s budget borde inte sänkas – EU är en investering i demokrati och frihandel i framtiden. Däremot måste resurserna omprioriteras. Det är inte rimligt att vi lägger hundratals miljarder kronor på ett projekt som direkt skapar fattigdom i Afrika, som bryter mot konkurrenskraftens ”regler” och som dessutom är så ineffektivt.

Här är en jämförelse av jordbruksstödet med andra områden i EUs budget:
  • 43.6: Jordbruksstöd
  • 3.3: Europeiska kommissionen
  • 2.6: Instrumentet för utvecklingssamarbete
  • 1.2: livslångt lärande och Erasmus Mundus
  • 0.8: Humanitärt bistånd
  • 0.4: Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
  • 0.4: Miljö och klimatförändring
  • 0.3: Stabilitetsinstrument
  • 0.3: Djurhälsa och växtskydd
  • 0.2: Demokrati och mänskliga rättigheter
  • 0.2: Socialpolitisk dagordning
  • 0.1: Folkhälsa och konsumentskydd

De fettextade instutitionerna är de som EU bör fokusera mer på för en ekonomisk och biologisk framtid utan rasism, homofobi och för en mer tolerant värld.

Den enda budgetposten som fick mindre pengar år 2012 jämfört med tidigare var ”Instrumentet för utvecklingssamarbete” med en budget på 2,6 miljarder euro under 2012. Målet med institutionen var att ”bidra till att utrota fattigdom runtom i världen, främja demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna”

Budgeten minskade med 2,9%, samtidigt som jordbruksstödets andel ökade med 2,6%.

 

Fotnot: I detta nu diskuteras EU:s framtida budget,  i vilket jordbruksstödet föreslås öka med 80 miljarder kronor, samtidigt minskas forskningsbudgeten med 130 miljarder kronor.

Israel, Iran och kärnvapenprogrammet

“Det är fråga om månader, inte år.”

Så sade den före detta CIA-chefen James Woolse i år om Irans kärnvapenprogram. Den totalitära regimen lär alltså inom en mycket kort tidsperiod ha tillgång till kärnvapen. För att riktigt förstå hur komplicerad situationen är krävs en kort bakgrund för dem som inte är insatta:

Iran brukar anses vara en av de mest totalitära regimerna i världen. Sharialagar följs, och det folkliga förtrycket är enormt. Landets styrs av dess inte-så-folkvalda president, Mahmoud Ahmadinejad.

Ahmadinejad har en väldigt skakig bakgrund. Han föddes i ett fattigt hem, tog värvning efter den islamiska revolutionen 1978 och anses vara en av huvudpersonerna i det stora gisslandramat av amerikanska diplomater 1979-1981. Han har även har vid flera tillfällen sagt att han rensa Israel från kartan, att “ att sionismen kommer att försvinna från tidens blad” samt konstaterat att homosexuella inte finns i Iran. Irans kärnvapenprogram är en av de frågor som världsfokuset ligger oftast på, i och med att diktaturen Iran styrs av religiösa ledare och det icke-folkvalda Väktarrådet.

Irans kärnvapenprogram bromsades upp i ett helt år av för en början oförklarliga anledningar, vilket senare visade sig vara amerikanska virus som skickades ut på order av president Obama personligen. Redan under hans föregångare George Bushs tid arbetade USA med att få fram dugliga virus mot Irans kärnvapenprogram. Omvärlden har vid ett flertal gånger utökat sanktionerna mot Iran, men ingenting har hittills visat sig stoppa kärnvapenprogrammet. De ballistiska kärnvapenmissilerna Iran väntas få åtkomst till om kärnvapenprogrammet tillåts fortsätta väntas ha en räckvidd som täcker hela mellanöstern.

De iranska kärnvapensmissilernas eventuella räckvidd om kärnvapenprojektet tillåts bli färdigt.

Israel, Irans ärkefiende, har vid ett flertal tillfällen hotat bomba Iran. Under det senaste året har hoten blivit mindre och mindre dolda, och Israel kan tillochmed tänka sig ett regelrätt anfall mot Iran. För några veckor sedan avslöjades det att Israel har en färdig plan för en attack mot Iran, som räknar med hundratals civila förluster för bägge länderna. Man tar även med i beräkningen att Syrien går in i kriget på Irans sida.

“In the time that remains, we must urge the other nations of the world to act, and tell them that it is time to stand behind the promise that was made to us, to fulfill their responsibility, whether that means serious sanctions or whether it means a military operation.”

–  Israels president Shimon Peres, november 2011.

Saudi, Kuwait och Israel är öppet för en militär intervention i Iran. USA och Storbritannien står bakom Israel, men med ordföljder som att “militära interventioner ej utesluts”.

Många döda. Israel ska, enligt både iranska och amerikanska källor, ha lönnmördat fyra iranska kärnforskare, vilket Israel varken dementerar eller förnekar. Samtidigt ska iranska agenter ha försökt döda israeliska diplomater i Indien och Georgien. Israeliska säkerhetstjänsten Mossad lär då ha svarat med “en olycka”, som dödade 17 iranier i Teheran förra hösten. För någon månad sedan dödades 7 israeliska turister i Bulgarien, något som enligt säkerhetstjänsten ska vara ett verk av Iran. Och i början av juli greps en svensk medborgare med kopplingar till Hizbollah på Cypern efter att ha planerat bombdåd mot israeliska mål.

Uttänkta israeliska attackplaner mot Iran.

Israel har redan tidigare bombat både Syrien och Irak då dessa länder misstänktes utveckla kärnvapen. Iran och Israel är motpoler i mellanöstern, och därför är en attack nästan att vänta. Så sent som 2007 bombade den israeliska militärmakten militära mål i grannlandet Syrien – där tiotusentals människor dödats i upproret som skakar landet.

Det demokratiska partiets ledare, tillika USAs president Barack Obama, “utesluter inte ett militärt ingripande”, och säger att landet redan har färdiga planer för en attack mot Iran. Att USA erkände att attackplaner redan är färdiga kan vara skrämseltaktik för att få de iranska makthavarna att ändra kurs, men så har inte varit fallet. Istället har försöken fortsatt, vilket skapar kaos i Mellanöstern. Irans kärnvapenprogram är en valfråga i USA, där republikanerna går till val på militära interventioner.

Israel har uttryckligen sagt att landet kommer att anfalla Iran om uranutrikningen inte upphör. Om Israel på egen hand anfaller Iran kommer kaos uppstå i regionen, enligt den franske utrikesministern Alain Juppé. Han gick inte närmare in på vad för kaos som skulle utbryta, men det mest troliga är att USA och Storbritannien skulle stötta Israels angrepp på Iran. Om än inte med egna insatser, så åtminstone bistå israelerna med landningsbaser i persiska viken där både Storbritannien och USA har hangarfartyg utplacerade. Resterande delar av mellanöstern måste snabbt förhålla sig till vilken sida man ska sluta sig till.

Israel eller Iran?

Israel är regionens militärmakt. Israel har varit i krig med alla sina grannländer de senaste decennierna, erövrat mark, vunnit strider. Israel har bombat och har en otroligt stark armé med hög teknologi, stödd av världens supermakt USA. Men Israel är judiskt, och i arabernas tolkning så inkräktar israelerna på det arabiska och muslimska området Palestina. De arabiska länderna har sedan Israels bildande 1947 ett flertal tillfällen anfallit Israel. Israel har anfallit grannländerna. Israel är inte populärt i regionen, men har en stark militär som lätt kan straffa de stater som väljer Irans sida i konflikten. Israels arabiska grannar har vid ett flertal tillfällen gemensamt attackerat Israel i syfte att förinta nationen.

Men Iran har goda förbindelser med flera av de arabiska länderna. Som tidigare nämnts så räknar Israels försvarsdepartement med att Syrien ger sig in konflikten på Irans sida. Det skulle kunna vara starten på ett krig som involverar många olika sidor i en otrolig mångsidig konflikt som vi hittills inte sett i världen. Iran och staten Syrien å ena sidan, som gemensamt strider mot Israel och de syriska rebellerna, troligtvis med stöd av både USA och Storbritannien å andra sidan. Samtidigt lär FN stationera ut fredsbevarande trupper längs gränserna, då Hamas och Hizbollah kommer attackera Israel med hundratals missiler längs landets gränser. Den israelisk-palestinska konflikten skulle då fördjupas ytterligare, med ytterligare israeliska ockupationer och palestinska uppror och bomber in mot israeliska civila mål. Bomberna skulle komma även från libanesiskt håll, vilket skulle kunna få som tänkbar effekt att israelisk militär går in i Libanon. Jordanien och Israel har länge varit bittra fiender, och man behöver inte sträcka sig många år bakåt för att se de bägge ländernas militärmakter öppet strida mot varandra. Dessutom lär den nydemokratiska egyptiska nationen vara långt mer anti-israelisk än vad den var under Mubaraks USA-stödda regim. En annan nation vars ställningstagande skulle vara omöjligt att förespå är Iraks. Landet är under återuppbyggnad efter den amerikanska invasionen år 2003. Förre Mossadchefen Meir Dagan är en av de främsta förespråkarna för att Israel inte ska attackera Iran, då missiler kommer falla över Israel från både Gazaremsan, Libanon och Palestina. 

Israel kommer att attackera Iran, om uranutvinningen fortsätter – något Iran lovat att den kommer att göra. Då kommer två av världens mäktigaste nationer kastas in i ett krig, på Israels sida, samtidigt som länder som Syrien, Jordanien, Libanon och kanske även Egypten kan dras in i ett krig som Mellanöstern aldrig tidigare varit med om. Joradanien, Syrien och Libanon har alla under de senaste decennierna förlorat stora mängder territorium till Israel, samtidigt som den egyptiska opinionen är mycket Israel-fientlig.

En USA-koalition kommer inte att förlora mot dessa länder, men frågan är hur många som kommer dö i kriget. Enbart under USAs ockupation av Irak beräknas mellan 600 000 och 1 200 000människor ha dött.

Ett krig verkar oundvikligt – men den återkommande frågan är om liken kommer att räknas i tusental eller

Sexualitet och ideal

Min vän Patrik skrev på Twitter att han inte förstod grejen med att folk vill ha in tjocka människor i modetidningar. Han påpekade även senare att detsamma gällde för det motsatta – angående anorektiska människor vill säga. Hans egen subjektiva uppfattning.

Ordföljden var inte densamma, och han uttryckte sig klumpigt. Absolut. Men det var inte det debatten för min del senare kom att gälla.

Jag försvarar inte hans formulering, men jag försvarar hans rätt att få uttrycka sin sexualitet. Jag tycker mig förstå att jag har ett väldigt stort stöd för mina åsikter, men jag vill ändå redovisa dem för de som trots allt ändå inte förstått.

Patrik har rätt till att säga vad/vem han tänder på. Han har rätt att säga att han tänder på smala, blonda, tjocka, brunhåriga, svarta, bleka, långa, korta. Det är ingen annans angelägenhet. Just detta tycks vara så oerhört provocerande för många. Han har enligt både mig och lagen rätt att tända på vem han vill. Han har rätt att säga att han tänder på nyckelben, fötter eller kindben, vad det än kan vara. Han har rätt att tända på smala och överviktiga.

Så länge han inte går fram till en överviktig person och vrålar ”ditt jävla äckel, du är så ful och äcklig att jag bara vill döda dig!”. Då har han kränkt en person. Men genom att säga att han inte tänder på överviktiga har han inte kränkt någon. Det är hans egen förbannade angelägenhet och rättighet att få tända på vem han vill.

Det som provocerar MIG mest är att de personer som kritiserade hans ”rätt” att bli attraherad av vem och vad han själv vill, ser sig själv som öppna och toleranta. Visst, man kan stötta HBT-frågor. Men då måste man även stötta yttrandefrihet, och människors rätt att få tända på vem det vill.

Det är så otroligt obehagligt. År 2012. Och man ifrågasätter någon persons ”rätt” till sexualitet.

Jag blir bara så fruktansvärt ledsen. Så ledsen över att folk inte låter människor leva sitt eget liv. Att inte låta människor tända på vad de vill. Och att i ett av världens mest demokratiska länder, ifrågasätter människor andra människors rätt att få uttrycka sina åsikter.

Detta med att man även ska ”hålla käften” om sin läggning och sexualitet – något jag fick höra att jag borde. Det för tankarna till ett annat germanskt land för ungefär 70 år sedan. Det för tankarna till förtryck och det för tankarna till intolerans.

Att någon ska ”hålla käften” om sin läggning – det är en av de mest motbjudande saker jag någonsin hört någon säga till mig. På 18 år. Jag tog personligen illa upp. Straight, homo, bi, queer, trans. Vad man än är, har man rätt att vara det. Och man har rätt att tända på vad man vill.

Sexuellt förtryck under 1930-talet. Även där fokuserades det på att man skulle ”hålla käften”.

Håller man inte med om ovanstående, bör man läsa på om både yttrandefrihet, HBT-politik samt mänskliga rättigheter. För ingen ska ge sig på Patriks sexualitet. Han har rätten att tända på vad han vill, ”trots” att han är straight. Rättigheter gäller alla, och hade han varit tjock själv, alternativt en HBT-person, hade reaktionerna inte varit detsamma. Det är dags att börja kritisera sig själv och inte alla andra, för vet ni vad? Någon annans sexualitet är inte din business. Vi lever i en tid av allas lika värde, och då lämpar sig inte kritik av andras läggningar.

Punkt.